Hejsan vänner och bekanta!

De va inte igår!

NU är jag hemma från en säsong i Sälen, kom hem i onsdags. Vad ska jag säg? Mkt blandade känslor.. trodde inte att det skulle vara riktigt så jobbigt att lämna familjen där uppe, som det var. Ja, vi blev faktiskt en enda stor familj. Från början va de bara något vi sa på skoj:"Hallå familjen, nu är jag hemma" Men tillslut insåg man att det verkligen var så . Vi blev så mkt mer än vänner de flesta av oss :)
Visst, det är skönt att vara hemma. Jag vill inte säga för mkt, för då känns det som att jag blir missförstådd, självklart är det skönt att träffa alla hemma igen .
Det jobbiga är.. hur ska jag förklara? Jag är inte så mkt för att ta tag i mitt liv, tycker att livet är jävlit tufft faktiskt vissa dagar. Bara en sån sak som att laga mat till dig själv, kan vara rätt jobbit. Hela livet är en utmaning faktiskt, men jag gillar ju utmaningar. Iaf.. Jag gillar inte att söka jobb o komma på vad jag ska göra med mitt liv. Men jag gjorde det, jag sökte till Sälen, vågade mig ut i världen. Fy fan vilken resa det blev. Kanske inte mil-mässigt, men jag har ju lärt mig så otroligt mkt nya saker, träffat så mkt nya människor, fått vänner för livet. Nu är det slut, och jag måste återigen börja tänka på vad jag vill göra med mitt liv till nästa vinter..
Jag alltid vart så stressad, måste hinna med det det o det. Men allvarlgit talat, jag har ju inte bråttom! Jag kan börja plugga när jag är 25 eller äldre, vfr måste man plugga när man är ung? Det är väl bättre att jag verkligen kommer på vad jag vill bli? Än att jag ska börja plugga nu och ge det 70 %. Nej , det har jag gjort hela mitt liv. no more !Nästa gång jag sätter mig bakom skolbänken, då ska det vara till 100 procent!!

Vill ut o resa!

. FJUN