Hej Ångesten!

Vet inte vad det är mig, men jag har sån jävla ångest.
Lördagen, jag hade så sjukt kul, men av någon anledning vill jag bara stoppa huvudet i en hink vatten när jag tänker på den.
Vet inte, har kanske nåt min gräns av alkohol? Det kanske är dags för fröken Thunman att växa upp?
Som sagt, fett skum känsla, iom att jag hade typ the night of my life, svinroligt. Men men .

Inte fan blev det bättre när Robbie, visserligen väldigt snällt och försiktigt, talade om för mig att det känns som att jag inte städar lika bra som i början. Och denhär veckan tycker de att - får jag en minut över, så är det bara att gå och plocka.
MEN VA FAN TROR DEM ATT JAG GÖR OM DAGARNA!? Ja, jag tar faktiskt en break på 1-2 timmar mitt på dagen och ligger vid datorn, det vet inte de om, men Jag får betalt för 25-30 timmar i veckan. De är hemifrån 50 timmar, så jag tycker inte det är något fel med det.
Nej, jag tror att det handlar om att de har blivit lite blinda, de tar mig för givet och inser inte hur mycket jag faktiskt gör om dagarna. Får liksom ingen uppskattning längre. Jag menar, vi gjorde ingen deal om att här ska vara skinande rent dagligen, bara för att de är så jävla pedanta. Vi gjorde ingen deal om att jag ska städa ut gamla skåp, tvätta fönster eller vattna rabatten, men jag ställer upp på det, för jag tycker om familjen så mycket. Halvkul nu, när man får en sån kommentar...
Jag orkar inte bry mig för mycket, har bara 5 veckor kvar nu och jag tycker fortfarande fantastiskt mycket om familjen.

Så gårdagen var rätt hemsk och denhär dagen har inte vart mycket bättre. Ska dra till gymmet sen och slå ut min ilska. Springa röven av mig och boxa skiten ur Josefine ;)

Det är tufft nu, så kort tid kvar. Är svintrött på jobbet, vill bara att tiden ska gå fort. Medan jag o andra sidan inte vill lämna stället och folket här, vill att tiden ska gå långsamt. Frustrerande, önskar att jag vore svinrik och kunde bo här utan att jobba.. Någon?

Förövrigt kan jag meddela att jag träffat mannen i mitt liv, han vet bara inte om det än. Nej, det är inte min värdpappa.
Rob heter denne fagre man som jag tänkte fria till inom sinom tid, I wish. HAHA

Otroligt skönt att skriva av sig lite, det blir nog bra snart.
Allting har en ände, utom korven - för den har två!

PUSSHEJ!